På en kyrkogårdsmur, i en bergsspricka eller i kronan av ett annat träd kan du, om du har tur, få syn på den. En liten rönn, som inte växer i marken, utan ur sten, ur murbruk, i en trädklyka. Och det är just dess växtsätt som gör den så speciell. Det är en flygrönn, eller som den ibland kallades förr, flogrönn.

Flygrönnen har ett ovanligt växtsätt eftersom den aldrig vidrör marken och i folktron har den burit kraft långt bortom sin ringa storlek. Den har ansetts skydda mot åska, sjukdom och trolldom. Den har burits som amulett, fästs vid plogar för god skörd, och använts för att hitta dolda skatter.

Rönnen (Sorbus aucuparia) är ett träd i rosväxtfamiljen. Den växer normalt i skog och mark och bär sina karakteristiska röda rönnbär om hösten. Men ibland slår ett rönnfrö rot där det egentligen inte borde kunna växa alls. Det kan vara i en takränna, på en sten, i en mur eller i en klyka högt uppe i ett annat träd. Om tillräckligt med organiskt material, damm, löv och små barkbitar samlas, kan fröet gro. Resultatet blir en flygrönn eller på botaniskt språk, en epifytisk rönn.

Den växer alltså inte i vanlig jord, utan "mellan världar". Mellan himmel och jord. Mellan materia och ande. Kanske var det just det som gjorde att våra förfäder betraktade flygrönnen som något alldeles särskilt.

Rönnens magiska egenskaper är väldokumenterade i nordisk och keltisk folktro. Den skyddade mot det onda och flygrönnen ansågs ofta ännu mer kraftfull än vanliga rönnar. 

Det sades exempelvis att ett yxskaft av flygrönn aldrig svek, man högg sig inte av misstag.
Pilar av flygrönn användes för att bota trollskott (en slags sjukdom orsakad av trolldom) genom det som kallades motskjutning.
Slagrutor av flygrönn var de mest träffsäkra, särskilt om trädet vuxit på en kyrkogård. 

Man fäste ibland flygrönn på plogen för att ge god skörd. Och det sägs att med en kvist från en flygrönn kan man upptäcka gömda skatter, om man vet hur man gör vill säga. 

Givetvis ska trollstavar tillverkas av just flygrönn för att fungera ordentligt.

Jag blir alltid glad när jag hittar dem. Ibland sitter de så högt upp i ett träd att jag inte når upp, men når jag och den växer på ett ställe där jag får plocka, så plockar jag med mig några blad. Alltid endast sidoblad och jag lämnar en gåva som tack.

Jag torkar dem och har i mitt örtskåp. Så småningom hamnar bladen i örtblandningar och energiverktyg, kanske i ett ritualsalt som ska ge vingar eller i ett ört-te som syftar till att gå mellan världarna.

Nästa gång du ser en liten rönn som växer ur en sten, ur ett tak eller högt upp i en gammal björk, stanna till. Du kanske står vid en plats där världarna möts. En plats för skydd, kraft, och kanske en glimt av något vi vanligtvis inte ser.